Elsholz mot Tyskland

Elsholz mot Tyskland (dom 13.7.2000)
Spørsmål om rett til innsyn i barn (artikkel 8 i konvensjonen), diskriminering (artikkel 14 i konvensjonen), og rettferdig rettergang (artikkel 6: 1 i konvensjonen)

Elsholz var far til C, født utenfor ekteskap i desember 1986. Han erkjente farskap og betalt underholdsbidrag for barnet. Han bodde sammen med barnets mor til juni 1988, og fortsatte å møtes regelmessig med sin sønn inntil 1991, da barnets mor brøt kontakten med ham.

I augusti 1992 begärde Elsholz att Amtsgericht i Mettmann skulle tillerkänna honom rätt till umgänge med sonen. Domstolen avslog denna begäran i december 1992. En ny begäran om umgängesrätt avslogs av samma domstol i december 1993. I sitt beslut hänvisade domstolen till de ansträngda relationerna mellan Elsholz och barnets mor och fann att umgängesrätt under dessa omständigheter inte skulle vara i barnets intresse. Domstolen ansåg det inte nödvändigt att i denna fråga inhämta ett psykologiskt sakkunnigutlåtande, vilket hade rekommenderats av de sociala myndigheterna. Landgericht i Wuppertal, till vilkenAmtsgerichts avgörande överklagades av Elsholz, avslog överklagandet utan att hålla en muntlig förhandling och utan att inhämta ett sakkunnigutlåtande.
Vid Europadomstolen klagade Elsholz över brott mot dels artikel 8 i konventionen (rätt till respekt för familjelivet) till följd av domstolarnas vägran att ge honom rätt till umgänge med sin son, dels artikel 14 (förbud mot diskriminering) i förening med artikel 8 i konventionen till följd av att han som utomäktenskaplig far befann sig i en sämre ställning än en far som var gift med barnets mor, dels också artikel 6:1 i konventionen (rätt till rättvis rättegång) till följd av att Landgericht avgjort målet utan muntlig förhandling och utan att inhämta ett sakkunnigutlåtande.
När det gällde artikel 8 i konventionen konstaterade Europadomstolen att Elsholz hade levt tillsammans med sin son från dennes födelse i december 1986 till juni 1988 och att hans kontakter med sonen fortsatt fram till juli 1991. De följande besluten att vägra honom rätt till umgänge med sonen utgjorde därför ett ingrepp i hans rätt tillrespekt för familjelivet enligt artikel 8. Ingreppet hade stöd i tysk lag och tjänade de enligt artikel 8:2 legitima ändamålen att skydda hälsa och moral samt barnets fri- och rättigheter. Det återstod att ta ställning till om ingreppet var nödvändigt i ett demokratiskt samhälle.
Europadomstolen fann att Amtsgericht inte på ett tillfredsställande sätt hade förklarat varför domstolen ansett sig inte böra följa de sociala myndigheternas rekommendation att föranstalta om en psykologisk utredning i umgängesfrågan. Dessutom borde Landgericht, eftersom det gällde att ta ställning till en så viktig fråga som relationerna mellan far och son, inte ha grundat sitt avgörande enbart på det skriftliga materialet, i vilket det inte ingick något utlåtande av en psykolog. Avsaknaden av ett sådant utlåtande i förening med att det inte hållits någon muntlig förhandling vid Landgericht medförde enligt Europadomstolen, vars konklusion antogs med 13 röster mot 4, att artikel 8 i konventionen inte hade respekterats. När det gällde frågan om Elsholz diskriminerats i sin egenskap av far till ett utomäktenskapligt barn fann Europadomstolen det inte visat att en frånskild far skulle i en motsvarande situation ha behandlats på ett mera förmånligt sätt. Något brott mot artikel 14 i förening med artikel 8 i konventionen förelåg därför inte.
I fråga om artikel 6:1 i konventionen fann Europadomstolen, med 13 röster mot 4, att avsaknaden av en psykologisk sakkunnigutredning i förening med att Landgerichtinte höll någon muntlig förhandling, trots att överklagandet till denna domstol aktualiserade både bevisfrågor och rättsfrågor, som inte på ett tillfredsställande sätt kunde avgöras enbart på grundval av det tillgängliga skriftliga materialet, innefattade ett brott mot artikel 6:1.

Comments

kommentarer